Övertänkande - ett intellektuellt lösningsförsök på ett emotionellt problem

Övertänkande kan definieras som ett intellektuellt sätt att försöka lösa emotionella problem, men det kan ofta förvärra negativa känslor, snarare än att lindra dem. Ett vanligt exempel är när man svarar an på oro och “tänk om…?”-tankar genom att försöka förutse framtida problem och tänka sig till lösningar på dem. Många upplever att denna process snarare spär på oron då man ser fler och fler orosmoment och frågor ju fler man försöker besvara. 

Denna text kommer att förklara hur metakognitiv terapi (MCT) betraktar tolkningen av jobbiga känslor som emotionella problem kan leda till övertänkande som hindrar oss från att upptäcka vårt psykes naturliga förmåga att reglera obehag.

Övertänkande - vad är det och varför hamnar man i det? 

MCT hävdar att övertänkande sker när en obehaglig känsla kopplas till en eller flera tankar, och man försöker komma fram till svar på dessa tankar i syfte att bli av med eller lindra sitt obehag.

Övertänkande kan ses som en form av mental problemlösning, där en obehaglig känsla kopplas till en fråga, som t.ex. 'varför mår jag så här?'. Man försöker besvara frågan för att lindra obehaget. Problemet är att ju mer man försöker kontrollera och lösa, desto fler hinder upptäcker man. Detta gör det svårare att släppa tankarna, särskilt eftersom de negativa känslorna ofta intensifieras, vilket gör dem ännu svårare att hantera. Då uppfattas det svårare att lägga tankarna åt sidan, eftersom ens negativa känslor också tilltagit i intensitet, och känns då ännu viktigare att lösa. På så sätt kan en loop av obehag och övertänkande vidmakthållas.

När uppfattas känslor som emotionella problem? 

MCT intresserar sig för vilka föreställningar personer har om sina egna känsloliv, eftersom dessa föreställningar kan diktera i vilken grad vi övertänker. 

För att förklara detta samband kan vi anta två personer, A och B. Båda känner stark ångest, hjärtklappning och stickningar i händer och armar.

• Person A har antagandet: “Detta är obehagligt men ofarligt och går kanske över om en stund”. 

• Person B har antagandet: “Detta är farligt och jag måste komma på hur jag slutar känna så här.”

I MCT ses de föreställningar man har om sina känslor som centrala för hur man tar sig an dem: Person A och B känner båda stark ångest, men deras reaktioner på känslan skiljer sig åt. Person A ser ångest som en tillfällig känsla som går över, medan person B ser den som ett allvarligt problem som måste hanteras. Risken är att B övertänker mer, riktar mer fokus till sitt obehag, och går miste om erfarenheter av att negativa känslor tar hand om sig själva.

(Fritt efter Wells, 2009, sidorna 24 och 131)

Vad är självreglering och hur blockeras detta av övertänkande?

Metakognitiv terapi utgår från att många tankar och känslor är delar av ett självreglerande system. Olika situationer eller livsskeden skapar en uppsjö av olika känsloupplevelser, vilket ses som sunt, normalt och naturligt. Ofta går dessa känslor över av sig själva - vi glömmer sällan smärtsamma händelser men våra minnen av dem tenderar att bli lättare att leva med över tid. Denna naturliga regleringsprocess blockeras alltså när känslor uppfattas som problem man behöver lösa och använder övertänkande som sin lösningsstrategi. Istället får man motsatta erfarenheter när man övertänker - nämligen att symtom förvärras ju mer man försöker bli av med dem, vilket kan stärka antaganden om att man måste lösa symtom och känslor när de kommer. 

Avslutning och sammanfattning 

På bloggen hittar du fler artiklar om hur MCT använder övningar, samtal och hemuppgifter för att hjälpa personer ifrågasätta sina antaganden om negativa tankar och känslor – och på så sätt minska övertänkande. En avslutande och typisk MCT-fråga som fångar detta och knyter an till rubriken i denna bloggtext är:

“Om du inte såg negativa tankar och känslor som problem du behöver lösa, skulle du då kunna övertänka mindre?”